Ett kort inlägg om Greyhound

Många kids idag lär tänka på låten Greyhound med Swedish House Mafia. Men det är ju inte det jag menar här så klart. Greyhound är ju så klart hundsporten!

Det stämmer att jag skriver riktigt lite om Greyhound. Det har att göra med flera olika saker. För det första tycker jag att det är långt mycket mer intressant med hästar. Det är bara så det är. Det blir mindre utrymme att skriva om Greyhound. Sedan är det så att jag kan mycket mindre om Greyhound.

Jag fastnade för Greyhound en gång när jag var uppe i Skellefteå. Det var verkligen hur kul som helst. Jag spelade ingenting, men de som gjorde verkade ha hysteriskt kul. Så jag blev efter det helt fast.

En enkel sport

Greyhound, eller hundkapplöpning som vi faktiskt säger på svenska är en charmig sport för att den är så himla enkel. Man ska komma först i mål och that’s it. Svårare än så behöver det inte bli. Distanserna är lite varierande från land till land. Man kör också olika distanser inom länderna. I Sverige är det mellan 320-780 meter. Det förekommer också kortare men då är det en fråga om supersprint.

En gammal klassisk sport

Man kanske skulle kunna tro att Greyhound är ganska nytt. Men det är det inte. Det finns rötter ända tillbaka till 100-talet. Det är ganska så sjukt ändå. Men det blev ingen större sport förrän på 1800 talet. Det var så klart engelsmännen som tyckte att det var en kul idé med Greyhound och sporten blev ganska snabbt stor där borta vid den här tiden. Sedan spred det sig vidare till Irland, Australien och andra länder med starka band till Storbritannien.

I Sverige finns det idag 12 stycken banor vilket kanske är det mest imponerande. Men banorna finns utspridda över hela lander så om du är intresserad går det att ta sig till en bana mer eller mindre oavsett var du befinner dig i vårt rike.